Neptunus

Den yttersta av de stora planeterna,  Neptunus, tar 164 år på sig att göra varvet runt solen. Den är såpass ljussvag att det kräver en del ansträngning att leta upp den och skilja den från en stjärna, och bara på senare år har jag börjat följa den systematiskt med foton. Även Neptunus är på väg uppåt i ekliptikan, men det går mycket långsamt. Den når himmelsekvatorn (deklination 0 grader) 2026 och maximal deklination först 2066.

Bilden här nedan är tagen med ett trasigt teleobjektiv (så att alla stjärnor blir astigmatiska trianglar), men visar rätt tydligt Neptunus nära ”vänstra änden” av Stenbocken (Capricornus) den 22 augusti 2008.

Sedan ser vi två bilder från 2015, med Neptunus till vänster om stjärnan sigma i Vattumannen (Aqr). Oppositionen var den 1 september, så vi ser hur planeten har ’backat’ till läget den 1 december.

På den vänstra bilden syns även stjärnan lambda Aqr, dit Neptunus hunnit 2017. Här ser vi hur planeten återigen backar efter oppositionen den 4 september.

Denna oansenliga prick är alltså vad man med enkla instrument ser av solsystemets yttersta stora planet. Jag kommer att fortsätta att följa rörelsen, särskilt i september 2019 när Neptunus kommer inom 15 bågsekunder(!) från stjärnan phi Aqr.