Mars

Den närmaste yttre planeten Mars har en siderisk omloppstid på 1,88 år, och den synodiska blir då 2,14 år. Mars är alltså i opposition bara vartannat år, och varje gång  ungefär 1/7 varv framåt i ekliptikan. Det tar alltså nästan ett år från det att man börjar se Mars på morgnarna tills den är framme vid oppositionen, och lika lång tid innan den försvinner igen bakom solen. Den mesta tiden är planeten ganska ljussvag, medan den vid opposition ibland lyser starkare än Jupiter. Den excentriska banan gör att avståndet till Mars vid oppositionen kan variera mellan 0,37 och 0,67 astronomiska enheter och det är de  s.k. periheloppositionerna med ett kort avstånd som ger en extra starkt lysande Mars. Den har förstås då extra stor vinkelutsträckning så att man också kan se mer detaljer genom teleskop.Tyvärr för oss i Sverige infaller periheloppositionerna alltid när Mars befinner sig långt söderut på himlen, och därför är svår att observera.

Mars är ju också känd för sin röda färg, och ser på översiktsbilder ut som en rödaktig stjärna. Här syns det ovanligt tydligt med dis i luften: Mars ovanför den blå stjärnan Spica på en bild från 14 december 2015.

Sedan vandrade planeten vidare neråt i ekliptikan, fram mot en (för oss) opraktiskt sydlig  maj-opposition. En bild från 10 april 2016 visar en ljusstark Mars ovanför Antares, med Saturnus i närheten. (Antares är störd av moln, annars lyser den starkare).

Ytterligare ett halvår senare (26/11 2016) befann sig Mars i Stenbocken, på väg uppåt i ekliptikan

och den 10 mars 2017 syntes den bara tidigt på kvällen på ljus himmel i stjärnbilden Väduren.

Den var då långt från opposition och lyste starkt bara i jämförelse med Vädurens rätt oansenliga stjärnor. Det är intressant att jämföra med en gammal (dia-)bild från 14 november 1973. Mars står nästan på samma ställe på himlen i Väduren, men lyste då  avsevärt starkare eftersom den bara en månad tidigare (17 oktober) varit i opposition.