Saturnus1

Saturnus sideriska omloppstid är 29,42 år, och oppositionerna förskjuts bara 13 dygn framåt varje år. Jordens läge i sin bana spelar inte så stor roll, utan man kan lätt följa Saturnus i dess 30-åriga varv runt himlen. Eftersom rörelsen är så långsam råkar man under varvet ut för en flerårig period med Saturnus långt söderut i ekliptikan, vilket är läget just nu. Mellan 2016 och 2020 har Saturnus en deklination vid oppositionen mindre än -20 grader, vilket innebär att den från Stockholm under hela denna tid aldrig når 10 grader över horisonten.

Saturnus är aldrig så iögonenfallande ljusstark som Mars eller Jupiter, men den syns alltid som en av himlens ljusaste stjärnor. Eftersom ringen bidrar betydligt till den totala ljusstyrkan ändras denna framför allt med ringgeometrin. Saturnus nordpol pekar (av en slump) inte långt från jordens, vilket innebär att vi ser sydpolen och öppna ringar  när Saturnus står långt norrut i ekliptikan och nordpolen med lika öppna ringar när den står långt söderut. När jorden passerar ringplanet (senast 1995 och 2009) är ringen nästan osynlig, och planeten lyser då klart svagare på himlen.

Här ser vi Saturnus nära Regulus, först 5 maj 2007

och sedan 3 mars 2008

Den som vet hur Lejonet ser ut märker förstås direkt den extra stjärnan. Två år senare, den 10 maj 2010, befann sig Saturnus mitt emellan Regulus  och Spica (i Jungfrun), och kunde lätt tas för en ytterligare stjärna i någon av dessa stjärnbilder

Saturnus har sedan fortsatt längre och längre söderut och syns här ovanför Antares den 6 maj 2015

och här i Ormbäraren den 14 augusti 2017. Nästa opposition kommer den att stå lika lågt (ovanför lambda Sgr), men sen vänder det uppåt igen.

För att visa Saturnus på de norra delarna av ekliptikan får jag gå tillbaka till gamla (dåliga) diabilder. På nyårsafton 1970/71 fanns den i trakten av Aldebaran och Plejaderna

och den 14 november 1973 mitt emellan det karakteristiska paret my och eta i Tvillingarna, inte långt från maximal nordlig deklination.

Drygt ett Saturnusvarv senare, den 30 mars 2004, hade vi åter Saturnus som nordligast nära my och eta Gem, men sen dröjer det ytterligare 30 år innan den kommer dit igen. Med Saturnus får man ha tålamod…