Venus1

Planeten Venus är speciell på många sätt. Den går i en bana runt solen innanför jorden, och kan därför aldrig komma längre än ungefär 45 grader från solen på himlen. Samtidigt kan den lysa starkare än något annat stjärnliknande objekt , och tycks nästan overkligt stark om man ser den på en mörk himmel. Omloppstiden runt solen är ca 225 dygn, och kombinerat med jordens 365-dygnsår innebär det att den s.k. synodiska perioden blir ungefär 584 dygn. Efter denna tid står planeten, solen och jorden i samma relativa läge, t.ex. längst från solen (”maximal elongation”). Däremot har ju jorden rört sig mer än ett varv i sin bana, dvs solen finns på ett nytt ställe i ekliptikan. Det roliga är att (av en slump) 584 dygn är ganska precis 8/5 år, dvs efter 8 år har det gått precis 5 synodiska perioder, så att Venus syns både på nästan samma ställe på himlen och i samma läge relativt solen. Vissa år (senast 2012) syns Venus ovanligt bra både som Aftonstjärnan på vårkvällarna och som Morgonstjärnan på höstmorgnarna, och efter 8 år (nästa gång 2020) blir det alltså likadant igen. Andra år kan vi se den bra som antingen Aftonstjärnan eller Morgonstjärnan, och vissa år (mitt emellan de gynnsamma, som 2016) ser man den knappt alls eftersom den är morgonstjärna på våren och aftonstjärna på hösten. Men det räcker alltså att kolla synbarheten under en åttaårsperiod för att sen veta hur den syns vilket år som helst.

Under de gynnsamma åren (2004, 2012, 2020…) kan man också i början av april se Venus passera nära stjärnhopen Plejaderna (Sjustjärnorna). Här märks det att 8-årscykeln inte är perfekt, för Venus har ännu så länge passerat lite under stjärnhopen. Omkring 2036 går den rakt igenom centrum, och från 2044 och framåt kommer den att passera lite ovanför i stället. Om man kollar kan man se att Venus syns passera inom en grad från Plejaderna mellan 1972 och 2076. Man kan också visa att det finns en längre Venusperiod på ungefär 235 år, så att vi hade en serie Plejadpassager 1737-1841 och kommer att få nästa 2207-2311. Under mellanåren (1849-1964 och 2084-2199) kunde man inte se Venus så nära Plejaderna, så vi har tur med detta!

Av mina egna bilder kan man tydligt se detta successiva närmande. Först en intressant bild från 1 april 1972 med både Mars och Saturnus i närheten, där man ser en totalt överexponerad Venus (inte månen!) klart under den svagt skönjbara Plejaderna.

Åtta år senare, den 1 april 1980, ser vi ungefär samma bild, men nu utan Mars och Saturnus

Nästa passage, 1988, har jag inga bilder från, troligen på grund av dåligt väder. Nästa igen, 1996 har jag en bild genom teleskop från den 3 april där Venus syns klart närmare hopen

Nästa gång, 2004, är min bild redan från 30 mars, så Venus har inte hunnit ända fram. Banan går en bra bit till höger om Mars, så man kan tänka sig en passage ungefär som 1996 eller lite närmare.

Den senaste passagen 2012 hade jag problem med sikten åt väster, men en bild från den 3 april visar att Venus nu nästan börjat passera genom hopen.

I 8-årscykeln har vi f.n. två andra år när Venus också är synlig nära Plejaderna på aprilkvällar. Tre år efter 2012 (2×1,6 inte så långt från 3…) kunde man 11 april 2015 se Venus ungefär 3 grader söder om hopen. Min bild från den 13 april visar Venus lite längre fram i banan och som vanligt med Aldebaran och Hyaderna till vänster.

Åtta år tidigare observerade jag på den rätta dagen (11 april 2007) bland husen på Tättingvägen inne i Värnamo; faktiskt en av mina första bilder med en bra (Canon EOS 350) digitalkamera.